-

Mina tankar om utseendefixering, viktnedgång och hälsa

De senaste veckorna har jag mer och mer börjat störa mig på utseendefixeringen som finns här i världen. Kanske inte är den nyaste iakttagelsen, men jag har verkligen tänkt på det här jättemycket. Speciellt också eftersom Andreas skrivit en liten uppsats om det är, en ungdomskultur.

Kolla bara t.ex. aftonbladets kropp och hälsa sida: du ska gå ner i vikt snabbt och alla är så himla lyckliga och glada eftersom de har blivit smala. Det som ser viktigt ut där är att gå ner i vikt SNABBT, inte att ändra sin livsstil med bättre mat och träning, utan går du ner snabbt i vikt så kommer du vara en lyckligare människa. Visst, jag tror säkert att det känns bättre att se sig själv som smal i spegeln, men då kommer nästa komplex som ska ändras och förbättras.

Facebook, twitter och bloggar hjälper självklart till med den här fixeringen också. Folk skriver alltid när dem har tränat och får sedan minst 10 stycken likes på det. Det är alltid väldigt viktigt att framställa sig själv som en människa som tränar och är aktiv och sen att få bekräftelse för det. Jag vet, för jag har själv gjort så.

Viktnedgång handlar mycket nu om att bli snygg, det är ingen som tänker på att kroppen behöver må bra också. Jag tänker på alla olika typer av dieter som finns. Visst, du kanske blir smal: men hur bra mår kroppen av att utesluta viss mat? Jag tänker främst på LCHF-dieten. Att skippa kolhydrater är ju ganska bra, ifall du inte tränar mycket behöver du nämligen inte äta alltför mycket av den varan, men att istället äta massor av fett som t.ex. ost och cremé fraiche kan göra att kolesterolhalten i kroppen ökar, vilket gör blodkärlen blir trängre och det gör att risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar.

Men hälsa, vad är det egentligen? Överallt låter det som att hälsa bara är det fysiska, men det är ju minst lika mycket det psykiska. Även fast du är smal behöver du inte ha god hälsa, om du inte känner dig nöjd med din tillvaro och dig själv.

Jag har länge nu haft komplex över att jag gått upp ganska många kilo sen jag började på gymnasiet. Jag har ofta legat vaken sent på nätterna och gråtit över det, överanalyserat människor som tittat på mig och bara tänkt att dem tycker att jag är tjock. Jag har i princip inte vågat gå ut på krogen i min gamla hemstad, för jag vill inte visa att jag gått upp i vikt. Nu när jag tänker tillbaka på det så känns det så jävla patetisk. Jag är fortfarande samma människa fast jag väger mera. Jag är inte farlig bara för att jag just nu är tjock.

Det är såklart inte hälsosamt att vara överviktig heller, det är något jag vet om. Därför har jag börjat träna nu och ska äta mera hälsosamt, men för första gången ska jag göra det för MIN skull, för att jag vill bli frisk och stark och kunna leva ett långt liv. Jag ska inte göra det för att jag vill att andra ska tycka att jag är snygg. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Jag hoppas verkligen att jag har hjälpt någon med det här inlägget för jag vill inte att folk ska gå runt och må dåligt på grund av sin vikt.

Och hon ska vara "plus-size modell"... herregud säger jag bara.

Lycka till! Det kommer gå jättebra =)(nu menar jag inte att du ska lägga ut hur mkt/lite du gå ner som jag vet många andra gör, utan att du ska känna dig friskare :) )



Appropå din text, så är det ju helt sjuk hur mycket man påverkas av tidningar osv att man ska vara smal osv. Tänkte på en grej när jag hade praktik på dagis. En liten flicka på kanske 3-4 år sa att hon tyckte en barbiedocka hade bred höfter och sen sa hon att dockan va fet. Nu säger ju barn vad som helst men liiite läskigt är det iaf.



haha nu blev det visst långt här xd

men hela vikt-hetsen är helt sjuk, vilken en kropp du än har så är det fel, om man är för smal eller för tjock eller normal