-

Dåtiden får mig att tänka på tiden innan jag träffade Andreas. Det jag främst tänker på är då: massor av gymnastikträningar, häng med min dåvarande bästa kompis Fia, som jag fortfarande saknar och allt tok som vi hittade på. Långa cykelturer för att bada, promenader med hennes hundar, fniss hela nätterna igenom och massor av prat om killar. Livet kändes så bekymmersfritt och hela världen låg framför mina fötter.
Jag längtar tillbaka till dagarna på Risbroskolan ibland: jag och Fia kände i praktiskt taget alla där och gick runt på skolan hela rasterna. Vi var som ler och långhalm, alla sa att om man såg mig så såg man Fia eller tvärtom.
Samtidigt som jag vill tillbaka till det där, så vill jag inte det. Det var så mycket som skulle respekteras: tider för hemgång och så vidare, det är nog bra skönt att vara vuxen ändå :)